| LRLL 54361 | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Perseus |
| Rektascension | 03t 43m 51,02s |
| Deklination | +32° 03′ 08,1″ |
| Astrometri | |
| Avstånd | 950 lå (290 pc) |
| Andra beteckningar | |
| LRLL 54361, L54361, Per-emb 28 | |
LRLL 54361, även känd som L54361 och Per-emb 28, är ett astronomiskt objekt som tros vara en dubbel protostjärna som producerar stroboskopliknande blixtar, beläget i stjärnbilden Perseus i stjärnbildningsregionen IC 348 på ett avstånd av 950 ljusår från solsystemet.
Objektet kan ge insikt i en stjärnas tidiga bildningsstadier, när stora massor av gas och stoft faller in i en nybildad dubbelstjärna – en så kallad pulsad ackretionsmodell. LRLL 54361 avger en ljusexplosion med regelbundna intervall på 25,34 dygn, där den infraröda ljusstyrkan ökar med en storleksordning under en vecka och sedan gradvis avtar fram till nästa puls. Detta beteende orsakas av upprepade nära närmanden mellan de två stjärnkomponenterna som är gravitationellt sammanlänkade i en excentrisk bana. Blinkarna kan vara resultatet av att stora mängder materia faller in i de växande protostjärnorna. Eftersom stjärnorna är dolda av den täta skivan och stofthöljet som omger dem är direkt observation svår. Denna process av stjärnfödelse har observerats i dess senare stadier, men har inte setts i ett så ungt system, inte heller med sådan intensitet och regelbundenhet. Stjärnparet tros bara vara några hundra tusen år gamla.
LRLL 54361 upptäcktes först av Spitzerteleskopet som ett variabelt objekt inuti den stjärnbildande regionen IC 348. Hubbleteleskopet bekräftade Spitzerobservationerna och avslöjade den detaljerade strukturen kring protostjärnan. Hubblebilder visar två stora, tydligt avgränsade områden i skivan runt stjärnorna. Övervakningen av LRLL 54361 fortsätter med hjälp av andra instrument, som Herschelteleskopet, och astronomer hoppas kunna få mer direkta mätningar av dubbelstjärnan och dess omloppsbana.
Senare noterades objektet även som en radiokälla med Very Large Array (VLA) och fick namnet JVLA 1. Forskare observerade exempellösa variationer i det fjärrinfraröda området med Herschelteleskopet. Observationerna visade att källans skiva och hölje periodiskt värms upp av ackretionspulserna. Ytterligare VLA-observationer visade att radioemissionen är stabil och inte följer den infraröda variationen. Forskarna antar att radionstrålning ger ett joniserat utflöde. Källan bildar ett brett multipelsystem tillsammans med Per-emb 16. Observationer av Per-emb 28 (här kallad Perseus 3) med AKARI visade djupa kristallina H2O- och XCN-isegenskaper. Observationer med ALMA visade endast svag CS, men ingen annan molekyl.