| V488 Persei | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Perseus |
| Rektascension | 03t 28m 18,683s |
| Deklination | +48° 39′ 48,192″ |
| Skenbar magnitud () | +12,89 ± 0,05 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K2-K2.5 V |
| Variabeltyp | BY Draconis-variabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -1,02 ± 0,88 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +23,370 ± 0,013 mas/år Dek.: -25,879 ± 0,013 mas/år |
| Parallax () | 5,7637 ± 0,0121 |
| Avstånd | 566 ± 1 lå (173,5 ± 0,4 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 0,84 M☉ |
| Radie | 0,76 R☉ |
| Luminositet | 0,25 L☉ |
| Temperatur | 4 700 K |
| Vinkelhastighet | 4,5 ± 1,5 km/s |
| Ålder | 80 miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| Cl* Melotte 20 AP 70, AP J03281868+4839482, ATO J052.0779+48.6632, 2MASS J03281868+4839482, V488 Persei, WISEA J032818.69+483947.9, Gaia DR2 249236647249997696, Gaia DR3 249236647249997696 | |
V488 Persei är en variabel stjärna i stjärnbilden Perseus. Stjärnan identifierades först som variabel 1985 genom data från ett 0,9-meters teleskop vid Kitt Peak-observatoriet. Undersökningen riktade in sig på stjärnor i Alfa Persei-hopen, för vilka forskarna fann att ett fåtal stjärnor var variabla. Stjärnan AP 70, senare kallad V488 Persei, befanns vara variabel med en period på 123,5 timmar. Stjärnan är en BY Draconis-variabel, som uppvisar periodiska variationer på grund av stjärnfläckar.
Kandidater till vida följeslagare kring V488 Persei identifierades 2015. Ett annat arbete pekar på problem med denna metod och påpekar att breda följeslagare inte kan särskiljas från obesläktade klustermedlemmar.

Skivan observerades först med Spitzer- och WISE-data. Forskarna hittar stoft med en temperatur på ca 800 Kelvin (K) vid 0,06 astronomiska enheter (AE). De misstänker att två planetära embryon kolliderade med varandra på avstånd som liknar transiterande steniga exoplaneter, vilka var kända vid den tiden. Först misstänktes de att skivan också innehåller en kall komponent vid 120 K. Med hjälp av observationer i fjärrinfrarött fann man faktiskt att skivan har en kall komponent med en temperatur på ca 130 K. Det finns för närvarande två tolkningar av skivan. Ett arbete tolkar det infraröda överskottet som två ringar: en inre ring vid 0,30–0,35 AE och en yttre ring vid 25–45 AE. Ett annat arbete tolkar överskottet som två skivor: en inre skiva vid ca 0,07 AE och en yttre skiva vid 2,7 AE.