Alfred Nobels testamente säger att priset skall tilldelas dem som hafva gjort menskligheten den största nytta” och att en femtedel tilldelas ”den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser”. Dessutom gällde dessa förutsättningar vad som gjorts under det gångna året. Detta frångicks dock av praktiska skäl av Nobelkommittén redan från början.
Beskrivning och historia
Bakgrund och regler
Det är inte klarlagt varför Alfred Nobel ville att fredspriset skulle administreras av Norge, som vid tiden för Nobels död var i union med Sverige. Geir Lundestad, tidigare sekreterare i den norska nobelkommittén, menar att en anledning kan ha varit att Nobel ansåg Norge ha en mindre militaristisk tradition än Sverige och därmed vara bättre lämpat att dela ut priset. Mot slutet av 1800-talet hade också Norge nära samarbete med den Interparlamentariska unionen och dess ansträngningar att lösa konflikter genom medling och skiljenämnder.
Vidare menar Lundestad att en orsak kan ha varit att Nobel skrev sitt testamente på den Svensk-Norska klubben i Paris och att han kan ha blivit inspirerad av det, samt förstås att länderna var i union vid tillfället. Den sista möjliga anledningen som Lundestad tar upp är att Nobel beundrade norsk skönlitteratur, främst Bjørnstjerne Bjørnson.
Priset delas enligt testamentet ut till en person eller organisation för aktivititeter under det senaste året. Detta har inte hindrat priskommittén att även belöna personer/organisationer utifrån handlingar som gjorts långt tidigare. Inget pris kan i efterhand dras tillbaka, oavsett vad mottagaren gör under senare år. Sådana krav har dock förekommit, exempelvis gällande Aung San Suu Kyi (pristagare 1991).
Utveckling
Pristagare utses i oktober av Norska Nobelkommittén som består av fem ledamöter utsedda av Stortinget. Till skillnad från övriga nobelpris kan även organisationer, och inte bara personer, tilldelas fredspriset. Prisceremonin äger rum i rådhuset i Oslo den 10 december. Det är det enda nobelpris som delas ut i Oslo – de övriga prisen delas ut samma dag i Stockholm. Priset har delats ut sedan 1901 med undantag för 19 tillfällen. Ett längre uppehåll gjordes bland annat 1939–1943 på grund av andra världskriget och Nazitysklands ockupation av Norge.
Sammanlagt har 113 personer och 31 organisationer fått priset, och 36 gånger har två eller fler personer delat priset. Totalt har 21 kvinnor tilldelats fredspriset. Den yngsta pristagaren är Malala Yousafzai som var 17 år när hon 2014 mottog priset. Den äldsta pristagaren är Józef Rotblat var 87 år när han 1995 tilldelades Nobels fredspris.
Kontroverser och kritik
Då fredspriset ofta gäller insatser som kan vara mer politiska till sin natur har valet av pristagare tenderat att bli omstritt oftare än fallet med de vetenskapliga nobelprisen. Kritik har gällt dem som erhållit priset, såväl som personer som inte erhållit priset. Detta gäller bland annat när priset tagits emot av politiker eller stater inblandade i krigföring och en del mottagare har varit kontroversiella personer i sitt eget land eller internationellt.
När tysken Carl von Ossietzky erhöll priset 1935 förvägrades han, av den nazityska regeringen, att lämna koncentrationslägret som han befann sig i. Året därefter förbjöd Nazitysklands regim tyskar att ta emot Nobelpriset.
Ibland påpekas att ingen pristagare direkt medverkat till att stående arméer minskats eller avvecklats. Priset ses ibland som en prestigesak som också ges ut till personer vars gärningar kan förväntas bli av fredligt slag, till exempel USA:s dåvarande president Barack Obama. Skarp kritik har från olika håll inte sällan framförts mot norska Nobelkommitténs val av pristagare, till exempel i böcker som Nobels Fredspris: Visionen som försvann av Fredrik S. Heffermehl, 2011.
Det nyare svenska humanitära priset Right Livelihood Award erbjöds före sitt instiftande till Nobelkommittén som ett komplement. Det var avsett för de många individer och grupper som verkar för en fredlig, human utveckling, mer i det tysta och lokalt, och det skulle även kompletteras med ett miljörelaterat pris. Detta erbjudande avvisades dock. Istället blev priset ett fristående pris, utdelat dagen före nobelprisen och ibland benämnt som ett ”alternativt nobelpris”.
Nominering
För att erhålla fredspriset måste personen eller organisationen i fråga bli nominerad av en kvalificerad nominerare. Dessa nominerare kan vara:
Medlemmar av nationella församlingar och nationella regeringar (regeringsmedlemmar / ministrar) i suveräna stater samt nuvarande statschefer.
Universitetsprofessorer, professorer emeriti och så kallade associate professors (nordamerikansk akademisk titel) i historia, juridik, filosofi, teologi, religionsvetenskap eller samhällsvetenskap.
Person som tidigare mottagit Nobels fredspris.
Medlem i styrelsen av organisationer som tidigare mottagit Nobels fredspris.
Nuvarande och tidigare medlemmar i den norska nobelkommittén.
Tidigare rådgivare åt den norska nobelkommittén.
Den norska nobelkommittén kan också lägga till namn på listan över nominerade. Detta måste ske vid kommitténs första möte efter att nomineringstiden löpt ut.
Fredspriskonserten hade sin premiär 1994 och har sedan dess ägt rum i inomhusarenan Oslo Spektrum dagen efter prisutdelningen. Konserten har alltid varit uppmärksammad tack vare de årligen inbjudna fredsambassadörerna/värdarna och mångfalden av internationella musikaliska artister.
För att de fungerar som en länk mellan olika ländernas fredsorganisationer och hjälper dem att organisera den internationella fredsrörelsens världsmöten
För organisationens arbete för att uppmärksamma de katastrofala humanitära konsekvenserna av all användning av kärnvapen och för dess banbrytande ansträngningar att uppnå ett fördragsbaserat förbud mot sådana vapen.
För sitt arbete för att uppnå fred och internationellt samarbete, och särskilt för sitt avgörande initiativ för att lösa gränskonflikten med grannlandet Eritrea.
För sin insats i kampen mot svält, för sitt bidrag till att skapa förutsättningar för fred i konfliktdrabbade områden och för att vara pådrivande i arbetet mot användningen av hunger som ett vapen i krig och konflikter.
Pristagarna representerar det civila samhället i sina hemländer. De har under många år främjat rätten att kritisera makten och skydda medborgarnas grundläggande rättigheter. De har gjort en enastående insats för att dokumentera krigsförbrytelser, kränkningar av mänskliga rättigheter och maktmissbruk. Tillsammans visar de civilsamhällets betydelse för fred och demokrati.
För hennes outtröttliga arbete med att främja demokratiska rättigheter för Venezuelas folk och för hennes kamp för att uppnå en rättvis och fredlig övergång från diktatur till demokrati.
↑Priset utdelades 1920, eftersom den norska nobelkommittén under 1919 inte ansåg att någon gjort sig förtjänt av utmärkelsen. Enligt prisstatuterna kan man då vänta med utdelandet för år 1919 och genomföra detta senare, när juryn senare fått fram en godtagbar kandidat.
1234567Prissumman fonderades i sin helhet till fredsprisfonden.
123Prissumman fonderades med 1/3 till huvudfonden och 2/3 till fredsprisfonden.
↑Prissumman fonderades i sin helhet till huvudfonden.
.jpg)
Norge
.JPG)
