| Super Probotector: Alien Rebels | |
| Originaltitel | Contra Spirits (魂斗羅スピリッツ Kontora Supirittsu) |
|---|---|
| År | 1992 |
| Utvecklare | Konami |
| Utgivare | Konami |
| Genre | actionspel postapokalyptiskt datorspel |
| Perspektiv | Plattform/ovanifrån |
| Antal spelare | 1–2 |
| Format | Super Nintendo |
| Arbetslag | |
| Musik | Miki Higashino Tappi Iwase |
| Spelserie | |
| Föregångare | Operation C |
| Uppföljare | Contra Force |
Super Probotector: Alien Rebels är den europeiska versionen av run and gun-spelet Contra III: The Alien Wars, utvecklat och utgivet av Konami till Super Nintendo 1992.
Spelet är det tredje hemmakonsolspelet i Contraserien efter Contra och Super Contra. I PAL-regionen ersattes de mänskliga huvudpersonerna av robotar och spelet fick titeln Super Probotector: Alien Rebels för att följa samma censurpraxis som tidigare europeiska Probotector-utgåvor.
Handlingen utspelar sig år 2636, där en eller två spelare bekämpar en omfattande utomjordisk invasion över sex banor med både sidscrollande vy och top-down-perspektiv.
I den nordamerikanska och japanska originalversionen styr spelaren kommandosoldaterna Bill Rizer och Lance Bean (eller deras ättlingar, beroende på version), som försvarar den futuristiska staden Neo City mot en ny invasion från den utomjordiska styrkan Red Falcon.
I Super Probotector: Alien Rebels har huvudfigurerna i stället ersatts av robotenheterna RD008 och RC011, men grundupplägget är detsamma: spelarna tar sig genom en postapokalyptisk stad, ett fientligt luftvärnsnät och en utomjordisk fästning för att stoppa invasionen.
Spelet är ett sidscrollande run and gun-spel där spelaren rör sig horisontellt, hoppar, klättrar och skjuter fiender medan skärmen rullar framåt. Super Probotector består av sex banor, varav fyra är traditionella sidoscrollande nivåer och två presenteras i vy uppifrån med hjälp av Super Nintendos Mode 7.
Spelet kan spelas ensam eller i tvåspelarläge med kooperativt spel. Spelaren förlorar ett liv vid kontakt med fiendekroppar, projektiler eller fall i avgrunder. Olika svårighetsgrader påverkar bland annat antalet extraliv och hur många träffar vissa bossar tål; i vissa versioner krävs den högsta svårighetsgraden för att se spelets ”riktiga” slut.
De sex banorna växlar mellan olika perspektiv och typer av utmaningar:
Spelaren kan bära två vapen samtidigt och växla mellan dem. Vapen samlas in via kraftföremål som släpps av kapslar eller vissa fiender. Vapentyperna omfattar bland annat maskinkulspruta, spridningsskott (”Spread”), krosskanon (”Crush”) och flamspruta. Bomb-liknande specialvapen kan rensa skärmen på fiender eller tillfoga bossar stor skada.
I Super Probotector är grafiken och figurerna anpassade till robottemat, men vapnens funktion och banornas uppbyggnad är i stort sett identiska med originalversionen.
Contra III: The Alien Wars utvecklades av ett team på Konami under ledning av regissören Nobuya Nakazato, som därefter kom att arbeta med flera senare spel i serien. Spelet var ett av Konamis tidiga projekt för Super Nintendo, och utvecklarna ville utnyttja konsolens grafiska funktioner, särskilt Mode 7, för att skapa roterande och zoomande bakgrunder i top-down-banorna och i vissa bosstrider.
Nakazato beskrev spelets ton som inspirerad av lågbudget-actionfilm och betonade korta, intensiva banor med många bossar i stället för långa nivåer. Jämfört med tidigare Contra-spel infördes fler cinematiska inslag i musiken samt ett mer varierat tempo med inslag av humoristiskt överdrivna fiendedesigner.
När spelet lokaliserades för PAL-regionen ersattes de mänskliga hjältarna med robotar och flera fiender gjordes om för att bättre följa europeiska censurregler, särskilt i Tyskland där våld mot människor kunde leda till försäljningsförbud. Den europeiska versionen fick titeln Super Probotector: Alien Rebels, men spelets struktur och spelmekanik lämnades i stort sett oförändrade.
Contra III: The Alien Wars och dess europeiska variant Super Probotector: Alien Rebels fick mycket positiva omdömen vid lanseringen. Flera recensenter framhöll spelets tekniska nivå, höga tempo och svårighetsgrad.
Det brittiska magasinet Computer and Video Games gav Contra Spirits 91% och berömde särskilt användningen av Mode 7, de många bosstriderna och den dramatiska musiken. Electronic Gaming Monthly gav spelet ett samlat betyg på 36/40 (fyra recensenter som gav 9/10 vardera) och beskrev det som ett av Super Nintendos mest imponerande actionspel.
Mean Machines gav den japanska versionen 95% och lyfte fram ljuddesignen, kontrollen och den intensiva actionen. I Storbritannien gav tidningen Zero Super Probotector 92% och kallade det ”ett av de hårdaste, men mest belönande, actionspelen på formatet”. Den australiska tidskriften Mega Zone gav den europeiska versionen 92% med beröm för grafik och tvåspelarläge.
I Japan fick Contra Spirits 28/40 i tidskriften Famitsus återkommande ”cross review”.
Senare retrorecensioner har fortsatt att vara positiva. IGN beskrev SNES-versionen som ett av de mest intensiva actionspelen på konsolen i sin recension av Virtual Console-utgåvan 2007. GameSpot gav samma utgåva ett högt betyg och berömde spelets ”arkadkänsla” och svårighetsgrad.
| Mottagande | |
|---|---|
| Recensionsbetyg | |
| Publikation | Betyg |
| Computer and Video Games | 91 % |
| Electronic Gaming Monthly | 36/40 |
| Famitsu | 28/40 |
| Mean Machines | 95 % |
| Zero | 92 % |
| Mega Zone | 92 % |
| IGN (Virtual Console) | 9/10 |
| GameSpot (Virtual Console) | 8,6/10 |
Spelet har ofta placerats högt i listor över de bästa spelen till Super Nintendo. Electronic Gaming Monthly rankade 1997 Contra III som det åttonde bästa konsolspelet genom tiderna. I Total!s lista över de hundra bästa Super NES-spelen 1995 placerades spelet på femtonde plats.
Senare listor har fortsatt att lyfta fram spelet. Complex utsåg 2018 Contra III till det 21:a bästa Super Nintendo-spelet, och IGN placerade det på plats 24 i sin lista över de 100 bästa SNES-spelen.