| Brian Schmidt | |
| | |
| Född | 24 februari 1967 Missoula, Montana, USA Missoula, USA |
|---|---|
| Nationalitet | australiensisk-amerikan |
| Medborgare i | USA och Australien |
| Utbildad vid | Harvard University University of Arizona Bartlett High School |
| Sysselsättning | Astrofysiker, universitetslärare, astronom |
| Arbetsgivare | Mount Stromlo-observatoriet Australian National University Smithsonian Astrophysical Observatory (1993–1994) Australian National University (2003–) |
| Utmärkelser | |
| Malcolm McIntosh Prize for Physical Scientist of the Year (2000) Pawsey Medal (2001) Shawpriset i astronomi (2006) Gruber-priset i kosmologi (2007) Fellow of the Australian Academy of Science (2008) Clarivate Citation Laureates (2010) Nobelpriset i fysik (2011) Dirac-medaljen (2012) Fellow of the Royal Society (2012) Companion av Australienorden (2013) Breakthrough-priset i grundläggande fysik (2015) Fellow of the Australian Academy of Technological Sciences and Engineering (2023) Fellow of the International Science Council | |
| Webbplats | mso.anu.edu.au/~brian/ |
| Redigera Wikidata | |
Brian P. Schmidt, född 24 februari 1967 i Missoula i Montana, är en australiensisk-amerikansk astrofysiker vid Australian National Universitys Mount Stromlo Observatory och forskningsskola för astronomi och astrofysik i Australien. Han var vicekansler för Australian National University (ANU) från januari 2016 till januari 2024. Han är känd för sin forskning om att använda supernovor som kosmologiska sonder. Han innehade tidigare ett Federation Fellowship och ett Laureate Fellowship vid Australian Research Council och valdes till medlem av Royal Society (FRS) år 2012. Schmidt delade både 2006 års Shaw-pris i astronomi och 2011 års Nobelpris i fysik med Saul Perlmutter och Adam Riess för att ha lagt fram bevis för att universums expansion accelererar.
Brian Schmidt var enda barnet till fadern, Dana C. Schmidt, som var fiskeribiolog. När han var 13 år flyttade hans familj till Anchorage, Alaska.
Schmidt gick på Bartlett High School i Anchorage i Alaska, och tog examen 1985. Hans beslut att studera astronomi, som han hade sett som "en mindre tidsfördriv", fattades strax innan han började på universitetet.
Schmidt tog en kandidatexamen i fysik och en kandidatexamen i astronomi vid University of Arizona år 1989. Därefter tog han kandidatexamen i astronomi (AM) år 1992 och sedan doktorsexamen i astronomi (AS) år 1993 från Harvard University. Doktorsarbetet handleddes av Robert Kirshner och använde supernovor av typ II för att mäta Hubbles konstant.
Medan han studerade på Harvard träffade han sin blivande fru, australiensiskan (Jenny) Jennifer M. Gordon, som var doktorand i ekonomi. År 1994 flyttade de till Australien.
Schmidt var postdoktoral forskare vid Center for Astrophysics | Harvard & Smithsonian (1993–1994) innan han flyttade till ANU:s Mount Stromlo-observatorium 1995.
År 1994 bildade Schmidt och Nicholas B. Suntzeff High-Z Supernova Search Team för att mäta universums förväntade retardation och retardationsparametern (q0) med hjälp av avstånd till typ Ia-supernovor. År 1995 valde HZT Schmidt till HZT:s övergripande ledare vid ett möte vid Center for Astrophysics | Harvard & Smithsonian. Schmidt ledde teamet från Australien och 1998 presenterades i HZT-artikeln med försteförfattaren Adam Riess de första bevisen för att universums expansionshastighet inte retarderar utan accelererar. Teamets observationer stred mot de då gällande modellerna, som förutspådde att universums expansion borde sakta ner, och när de preliminära resultaten kom fram antog Schmidt att det var ett fel och han tillbringade de kommande sex veckorna med att försöka hitta felet. Men det var inget misstag: tvärtemot förväntningarna upptäckte de, genom att övervaka ljusstyrkan och mäta rödförskjutningen hos supernovorna, att dessa miljarder år gamla exploderande stjärnor och deras galaxer accelererade bort från vår referensram. Detta resultat upptäcktes också nästan samtidigt av Supernova Cosmology Project , lett av Saul Perlmutter. De bekräftande bevisen mellan de två konkurrerande studierna ledde till att teorin om det accelererande universum accepterades och initierade ny forskning för att förstå universums natur, såsom existensen av mörk energi. Upptäckten av det accelererande universum utsågs till "Årets genombrott" av Science 1998, och Schmidt tilldelades tillsammans med Riess och Perlmutter Nobelpriset i fysik 2011 för deras banbrytande arbete.
Schmidt leder (2015) SkyMapper-teleskopprojektet och den tillhörande Southern Sky Survey, som kommer att omfatta miljarder individuella objekt, vilket gör det möjligt för teamet att välja ut de mest ovanliga objekten. År 2014 tillkännagav de upptäckten av den första stjärnan som inte innehöll något järn, vilket tyder på att det är en mycket primitiv stjärna, troligen bildad under den första stjärnbildningsvågen efter Big bang.
Sedan mars 2017 är Schmidt medlem i Bulletin of the Atomic Scientists' Board of Sponsors.
Den 24 juni 2015 tillkännagavs att Schmidt skulle ersätta Ian Young som den 12:e vicekanslern för Australian National University, med början den 1 januari 2016, ett ämbete som han uppehöll till och med år 2023.
Den publicitet som Nobelpriset medförde har gett Schmidt möjligheten att hjälpa allmänheten att förstå varför vetenskap är viktig för samhället, och att förespråka relaterade frågor.
En av hans första handlingar efter att ha vunnit Nobelpriset var att donera 100 000 dollar av sina prispengar till PrimaryConnections-programmet, ett initiativ från Australian Academy of Science som hjälper grundskolelärare.
Schmidt är en stark förespråkare för att finansiera vetenskaplig och medicinsk forskning på långsiktig, opartisk basis, driven av en nationell forskningsstrategi.
År 2015 presenterade han Mainaudeklarationen 2015 om klimatförändringar på den sista dagen av det 65:e Nobelpristagaremötet i Lindau, vilken undertecknades av 76 nobelpristagare och överlämnades till Frankrikes dåvarande president François Hollande som en del av det framgångsrika klimattoppmötet COP21 i Paris.

Schmidt har mottagit den australiska regeringens första Malcolm McIntosh-pris för sina prestationer inom fysik år 2000, Harvard Universitys bokpris år 2000, Australian Academy of Sciences Pawseymedaljen år 2001 och Astronomical Society of Indias Vainu Bappu-medalj år 2002. Han var Marc Aaronson Memorial Lecturer år 2005, samma år som han fick ett ARC Federation Fellowship, och år 2006 delade han Shaw-priset i astronomi med Adam Riess och Saul Perlmutter.År 2009 tilldelades han ett Australian Laureate Fellowship.
Schmidt och de andra medlemmarna i High-Z-teamet (den mängd som definierades av medförfattarna till Riess et al. 1998) delade 2007 års Gruber Cosmology Prize, ett pris på 500 000 dollar, med Saul Perlmutter från Lawrence Berkeley National Laboratory och Supernova Cosmology Project (den mängd som definierades av medförfattarna till Perlmutter et al. 1999) för deras upptäckt av universums accelererande expansion.
Schmidt, tillsammans med Riess och Perlmutter, vann gemensamt Nobelpriset i fysik 2011 för sina observationer som ledde till upptäckten av det accelererande universum.
Schmidt utnämndes till Companion of the Order of Australia vid Australia Day Honours 2013. Han utsågs till "Årets australier" 2011 av tidningen The Australian. Han är ledamot och rådsmedlem i Australian Academy of Science, United States National Academy of Sciences, Royal Society och utländsk medlem av Spanish Royal Academy of Sciences.
Schmidt, Adam Riess och High-Z Supernova Search Team delade på 2015 års Breakthrough Prize in Fundamental Physics.
Schmidt tilldelades Diracmedaljen av University of New South Wales år 2012 och Niels Bohr-institutets hedersmedalj år 2015. Han valdes till ledamot av Royal Society (FRS) år 2012.
|