Val Fitch

Val Fitch Nobelpristagare i fysik 1980
Född10 mars 1923
Merriman, USA
Död5 februari 2015 (91 år)
Princeton, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidMcGill University
Columbia University
Northwestern University
Chadron State College
SysselsättningKärnfysiker, universitetslärare, fysiker
ArbetsgivarePrinceton University
Utmärkelser
Ernest Orlando Lawrence-priset (1968)
John Price Wetherill-medaljen (1976)
Nobelpriset i fysik (1980)
National Medal of Science (1993)
Medlem av American Physical Society
Redigera Wikidata

Val Logsdon Fitch, född 10 mars 1923 i Merriman, Cherry County, Nebraska, USA, död 5 februari 2015 i Princeton, New Jersey, var en amerikansk kärnfysiker vid Princeton University. Han tilldelades Nobelpriset i fysik 1980 tillsammans med James Cronin för ett experiment 1964 med Alternating Gradient Synchrotron vid Brookhaven National Laboratory, vilket bevisade att vissa subatomära reaktioner inte följer grundläggande symmetriprinciper. Mer specifikt bevisade de, genom att undersöka sönderfallet av K-mesoner, att en reaktion som sker i omvänd ordning inte återgår den ursprungliga reaktionens väg, vilket visade att reaktionerna hos subatomära partiklar inte är likgiltiga inför tiden. Således upptäcktes fenomenet CP-brott, vilket krossade fysikernas tro på att naturlagar styrdes av symmetri.

Fitch blev inkallad till den amerikanska armén under andra världskriget och arbetade på Manhattanprojektet vid Los Alamos-laboratoriet i New Mexico. Han tog senare examen vid McGill University och doktorerade i fysik 1954 vid Columbia University. Han var medlem av fakulteten vid Princeton University från 1954 till sin pensionering 2005.

Biografi

Fitch föddes på en boskapsranch och var yngst av tre barn till Fred Fitch, en boskapsuppfödare, och hans hustru Frances född Logsdon, en skollärare. Han hade en äldre bror och en äldre syster. Familjegården var ca 10 km2 stor, men ranchen var liten och hans far specialiserade sig på uppfödning av avelsdjur Strax efter hans födelse skadades fadern svårt i en ridolycka och kunde inte längre arbeta på sin ranch, så familjen flyttade till den närliggande staden Gordon, Nebraska, där hans far började arbeta inom försäkringsbranschen. Här gick han i skolan, och tog examen från Gordon High School 1940 som valedictorian.

Manhattanprojektet

Fitch studerade vid Chadron State College i tre år och flyttades sedan till Northwestern University. Detta var under andra världskriget och hans studier avbröts genom att han blev inkallad till den amerikanska armén 1943. Efter avslutad grundutbildning skickades han till Carnegie Institute of Technology för utbildning inom ramen för Army Specialized Training Program. Enligt detta program deltog ca 200 000 soldater i intensivkurser på högskolor. Fitch deltog i programmet i mindre än ett år innan krigets personalbehov blev för stort och armén avslutade programmet. De flesta soldaterna i ASTP stationerades i stridsenheter, men Fitch var en av cirka hundra ASTP-soldater som gick in i Special Engineer Detachment (SED), som försåg Manhattanprojektet med välbehövliga tekniker.

Armén skickade Fitch till Manhattanprojektets Los Alamos Laboratory i New Mexico. I mitten av 1944 kom ungefär en tredjedel av teknikerna vid Los Alamos från SED. Där träffade han många av fysikens stora, som Niels Bohr, James Chadwick, Enrico Fermi, Isidor Isaac Rabi, Bruno Rossi, Emilio Segrè, Edward Teller och Richard C. Tolman, och deltog i vissa fall i fysikkurser som de undervisade i. Han arbetade i gruppen som leddes av Ernest Titterton, en medlem av det brittiska uppdraget, och blev väl bekant med experimentell fysiks tekniker. Han deltog i fallprovningen av låtsasatombomber som genomfördes vid Wendover Army Air Field och Naval Auxiliary Air Station Salton Sea, och arbetade vid Trinity-platsen, där han bevittnade Trinitys kärnvapenprovsprängning den 16 juli 1945. Han fick avsked från armén 1946, men fortsatte att arbeta vid Los Alamos som civil i ytterligare ett år för att tjäna pengar. Han återvände kort till Los Alamos sommaren 1948.

Akademisk karriär

Fitch erfarenheter under krigstiden ledde till att han bestämde sig för att bli fysiker. Robert Bacher, chef för fysikavdelningen vid Los Alamos, erbjöd honom en assistenttjänst på forskarnivå vid Cornell University, men först behövde han slutföra sin kandidatexamen. I stället för att återvända till Northwestern eller Carnegie Mellon valde han att börja på McGill University, vilket Titterton hade rekommenderat. Fitch tog kandidatexamen vid McGill i elektroteknik 1948. På inrådan av Jerry Kellogg, som hade varit student hos Rabi vid Columbia University och var avdelningschef vid Los Alamos, bestämde sig Fitch för att fortsätta sina doktorandstudier vid Columbia. Kellogg skrev ett introduktionsbrev till Rabi och James Rainwater blev hans akademiska handledare. Rainwater gav honom en artikel av John Wheeler om my-mesiska atomer, atomer där en elektron är ersatt av en myon. Dessa hade aldrig observerats då de var helt teoretiska och det fanns inga bevis för att de existerade, men det var ett bra ämne för en avhandling.

Fitch utformade och byggde ett experiment för att mäta gammastrålarna som emitteras från my-mesoniska atomer. Det visade sig att detta var en bra tidpunkt att söka efter dem. Columbia hade nyligen beställt en cyklotron vid Nevis Laboratories som kunde producera myoner, Robert Hofstadter hade utvecklat den talliumaktiverade natriumjodid-gammastrålningsdetektorn och krigstida framsteg inom elektronik gav framsteg inom komponenter som nya fotorör som behövdes för att sammanföra allt. Inledningsvis hittades ingenting, men Rainwater föreslog att utöka sökningen bortom det energiområde som Wheeler förutspådde baserat på den då accepterade storleken på atomkärnans radie som ca 1,4 × 10−15 m . När detta var gjort hittade de vad de hade letat efter och upptäckte i processen att kärnan var närmare 1,2 × 10−15 m. Han avslutade sin doktorsexamen 1954 och skrev sin avhandling om "Studies of X-rays from mu-mesonic atoms". Avhandlingen publicerades i Physical Review i november 1953.

År 1949 gifte sig Fitch med Elise Cunningham, en sekreterare som arbetade i laboratoriet vid Columbia University. De fick två söner. Elise dog 1972, och 1976 gifte han sig med Daisy Harper Sharp, och fick därmed två styvdöttrar och en styvson. Efter att ha tagit sin doktorsexamen skiftade Fitchs intresse till exotiska partiklar och K-mesoner. År 1954 började han på fysikfakulteten vid Princeton University, där han tillbringade resten av sin karriär. Han var professor i fysik vid klass 1909 från 1969 till 1976, Cyrus Fogg Brackett-professor i fysik från 1976 till 1982 och James S. McDonnell Distinguished University-professor i fysik från 1982 till 1993, då han gick i pension och tillträdde tjänsten som gästföreläsare med professors rang i tre år innan han tillträdde emeritusstatus. Han var ordförande för fysikinstitutionen från 1976 till 1981.

Fitch utförde mycket av sin forskning vid Brookhaven National Laboratory, där han blev bekant med James Cronin. Cronin hade byggt en ny typ av detektor, en gnistkammarspektrometer, och Fitch insåg att den skulle vara perfekt för experiment med K-mesoner (numera kända som kaoner), vilka fysikern Robert Adair vid Yale University hade föreslagit hade intressanta egenskaper värda att undersöka. De kunde sönderfalla till antingen materia eller antimateria. Tillsammans med två kollegor, James Christenson och René Turlay, genomförde de sitt experiment på Alternating Gradient Synchrotron vid Brookhaven. De upptäckte ett oväntat resultat. Sönderfallet av neutrala K-mesoner respekterade inte CP-symmetri. K-mesoner som sönderfaller till positroner gjorde det snabbare än de som sönderfaller till elektroner. Vikten av detta resultat insågs inte omedelbart, men allt eftersom bevisen för Big bang ackumulerades insåg Andrej Sacharov 1967 att det förklarade varför universum till stor del består av materia och inte antimateria. Enkelt uttryckt hade de hittat "svaret på fysikerns fråga 'Varför existerar vi?'" För denna upptäckt fick Fitch och Cronin Nobelpriset i fysik 1980.

Förutom Nobelpriset fick Fitch Ernest Orlando Lawrence-priset 1968, John Price Wetherill-medaljen 1976 och National Medal of Science 1993. Han var medlem i styrelsen för Bulletin of the Atomic Scientists och i JASON:s försvarsrådgivningsgrupp. Han valdes till ledamot av American Physical Society 1964 och medlem av både National Academy of Sciences och American Academy of Arts and Sciences 1966. År 1981 blev Fitch en av grundarna av World Cultural Council och fick Golden Plate Award från American Academy of Achievement. Han var ordförande för American Physical Society från 1988 till 1989, och tjänstgjorde i ett antal statliga vetenskapliga och vetenskapspolitiska kommittéer, inklusive presidentens rådgivande kommitté för vetenskap från 1970 till 1973.

Fitch är en av de 20 amerikanska mottagarna av Nobelpriset i fysik som undertecknade ett brev adresserat till president George W. Bush i maj 2008, där man uppmanade honom att "återställa den skada som orsakats grundforskningen i Omnibus Appropriations Bill för räkenskapsåret 2008" genom att begära ytterligare nödfinansiering för energidepartementets vetenskapskontor, National Science Foundation och National Institute of Standards and Technology.

Han dog i sitt hem i Princeton, New Jersey , vid 91 års ålder den 5 februari 2015.

Publikationer i urval

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Val Logsdon Fitch, Arthur B. McDonald p?title=Present&oldid=1152760027 16 augusti 2026.

Noter

  1. 1 2 Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Val-Logsdon-Fitchtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ↑ SNAC, SNAC Ark-ID: w6kd20tr, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, Brockhaus Enzyklopädie-ID: fitch-val-logsdon.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Val_L._FitchStore_norske_leksikon, läst: 18 oktober 2026.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 10666109597749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  6. ↑ läs online, science.osti.gov .[källa från Wikidata]
  7. ↑ läs online, fi.edu .[källa från Wikidata]
  8. ↑ The Nobel Prize in Physics 1980, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
  9. ↑ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
  10. 1 2 3 4 5 6 7 8 ”Val Fitch – Biographical”. Nobel Foundation. https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1980/fitch-bio.html. Läst 13 februari 2015.
  11. 1 2 3 4 5 6 ”Interview with Val Fitch by Finn Aserud on 18 december 1986”. Niels Bohr Library and Archives, American Institute of Physics. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402110533/http://www.aip.org/history/ohilist/33299.html. Läst 15 maj 2015.
  12. ↑ ”Interview with Val Fitch”. Nobel Foundation. https://www.nobelprize.org/mediaplayer/index.php?id=1118. Läst 15 maj 2015.
  13. 1 2 3 ”Val Fitch”. Soylent Communications. http://www.nndb.com/people/838/000099541/. Läst 15 maj 2015.
  14. 1 2 3 4 Zandonella, Catherine (6 februari 2015). ”Nobel laureate and Princeton physicist Val Fitch dies at age 91”. Princeton University. http://www.princeton.edu/main/news/archive/S42/32/62C77.
  15. ↑ Keefer, Louis E.. ”The Army Specialized Training Program In World War II”. Arkiverad från originalet den 27 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080727012157/http://www.pierce-evans.org/ASTP%20in%20WWII.htm. Läst 15 maj 2015.
  16. 1 2 ”All in Our Time: The View from the Bottom”. Bulletin of the Atomic Scientists 31 (2): sid. 43–46. Februari 1975. doi:10.1080/00963402.1975.11458205. https://books.google.com/books?id=nwsAAAAAMBAJ&pg=PA43. Läst 15 maj 2015. [inloggning kan krävas]
  17. ↑ ”Studies of X-rays from Mu-Mesonic atoms”. Columbia University. 1954. http://clio.columbia.edu/catalog/1563450. Läst 15 maj 2015.
  18. ↑ Fitch, Val L.; Rainwater, James (November 1953). ”Studies of X-Rays from Mu-Mesonic Atoms”. Physical Review (American Physical Society) 92 (3): sid. 789–800. doi:10.1103/PhysRev.92.789. https://archive.org/details/sim_physical-review_1953-11-01_92_3/page/789.
  19. 1 2 3 4 Dennis Overbye (10 februari 2015). ”Val Fitch, Who Discovered Universe to Be Out of Balance, Is Dead at 91”. The New York Times. https://www.nytimes.com/2015/02/11/us/val-fitch-who-discovered-universe-to-be-out-of-balance-is-dead-at-91.html. Läst 11 februari 2015. ”Val Fitch, who shared the 1980 Nobel Prize in Physics for work that revealed a surprising imbalance in the laws of nature and helped explain why the collision of matter and antimatter has not destroyed everything in the universe, died on Thursday at his home in Princeton, N.J. He was 91. ...”
  20. ↑ ”Val Logsdon Fitch | Department of Physics”. phy.princeton.edu. https://phy.princeton.edu/department/history/faculty-history/val-fitch. Läst 12 juni 2020.
  21. ↑ ”Nobel laureate and Princeton physicist Val Fitch dies at age 91” (på engelska). Princeton University. https://www.princeton.edu/news/2015/02/06/nobel-laureate-and-princeton-physicist-val-fitch-dies-age-91. Läst 12 juni 2020.
  22. ↑ Christenson, J. H.; Cronin, J. W.; Fitch, V. L.; Turlay, R. (Juli 1964). ”Evidence for the 2π Decay of the K20 Meson”. Physical Review Letters (American Physical Society) 13 (4): sid. 138–140. doi:10.1103/PhysRevLett.13.138. https://archive.org/details/sim_physical-review-letters_1964-07-27_13_4/page/138.
  23. ↑ Cronin, James W. (8 december 1980). ”CP Symmetry Violation – The Search for Its Origin (Nobel lecture)”. https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1980/cronin-lecture.pdf. Läst 15 maj 2015.
  24. ↑ ”Matter, Antimatter, and Why are We Here: CP violation may be the reason”. 17 april 1998. http://www.physics.arizona.edu/~elliott/CP_violation.pdf. Läst 15 maj 2015.
  25. ↑ Horgan, John (16 april 2006). ”Rent-a-Genius”. The New York Times. https://www.nytimes.com/2006/04/16/books/review/16horgan.html.
  26. ↑ ”APS Fellow Archive”. https://www.aps.org/programs/honors/fellowships/archive-all.cfm?initial=&year=1964&unit_id=&institution=Princeton+University.
  27. ↑ ”Val L. Fitch, Princeton University. 10 mars 1923 – 5 februari 2015”. www.nasonline.org. National Academy of Sciences. http://www.nasonline.org/member-directory/deceased-members/55728.html. Läst 3 april 2018.
  28. ↑ ”Val Logsdon Fitch” (på engelska). American Academy of Arts & Sciences. https://www.amacad.org/person/val-logsdon-fitch. Läst 21 december 2021.
  29. ↑ ”About Us”. World Cultural Council. Arkiverad från originalet den 29 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190629135114/https://www.consejoculturalmundial.org/about-us/. Läst 8 november 2016.
  30. ↑ ”Golden Plate Awardees of the American Academy of Achievement”. www.achievement.org. American Academy of Achievement. https://achievement.org/our-history/golden-plate-awards/#science-exploration.
  31. ↑ ”A Letter from America's Physics Nobel Laureates”. https://fire.pppl.gov/nobel_bush_fy08_050808.pdf.

Externa länkar

v • r
Manhattanprojektet
AnläggningarThe rising mushroom cloud from the Nagaskai "Fat Man" bomb, August 9, 1945
Administratörer
Forskare
Operationer
Vapen
Se även