| Michel Devoret | |
| Michel Devoret, 15 december 2025. | |
| Född | Michel Henri Devoret 5 mars 1953 (73 år) Paris |
|---|---|
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Télécom Paris, ingenjör, Université Paris-Sud, doktorsexamen, |
| Sysselsättning | Fysiker |
| Arbetsgivare | Yale University Collège de France University of California, Santa Barbara University of California, Berkeley Université Paris-Sud Quantum Artificial Intelligence Lab |
| Utmärkelser | |
| Se lista | |
| Redigera Wikidata | |
Michel H. Devoret (franskt uttal: [miʃɛl dəvɔʁɛ), född 5 mars 1953 i Paris, Frankrike, är en fransk-amerikansk fysiker. Han är professor i fysik vid University of California, Santa Barbara, och professor emeritus i tillämpad fysik vid Yale University. Han är chefsforskare för kvanthårdvara på Google Quantum AI. Han är känd för utvecklingen av olika supraledande kvantberäkningsarkitekturer, som quantronium, transmon(en) och fluxonium(en).
Tillsammans med John Clarke och John Martinis tilldelades Devoret Nobelpriset i fysik 2025 "för upptäckten av makroskopisk kvantmekanisk tunnling och energikvantisering i en supraledande krets".
Devoret har uppgett att hans föräldrar hade judisk bakgrund, trots att de inte var religiösa. Han tog ingenjörsexamen i telekommunikation vid École nationale supérieure des télécommunications (ENST, numera känt som Télécom Paris) i Paris år 1975. Han tog examen på masternivå (DEA) i kvantoptik vid universitetet i Orsay (nuvarande Université Paris-Sud), följt av en doktorsexamen i kondenserade materiens fysik år 1982. Han utförde sin doktorandforskning vid CEA Saclay i Anatole Abragams grupp under handledning av Neil S. Sullivan.
Devoret arbetade som postdoktor i John Clarkes grupp vid University of California, Berkeley, från 1982 till 1984. Tillsammans med John Martinis, dåvarande doktorand, demonstrerade de för första gången de kvantiserade energinivåerna för en Josephsonövergång 1985.
Devoret återvände sedan till Frankrike och grundade Quantronicsgruppen vid Orme des Merisiers-laboratoriet på CEA Saclay tillsammans med Daniel Esteve och Cristian Urbina. Gruppen mätte tunnelns gångtid, uppfann en elektronpump, observerade laddningen hos Cooper-par direkt och utvecklade en typ av qubit kallad quantronium. De observerade också Ramseyfransarna hos quantronium.
År 1996 tillbringade Devoret en forskningsvistelse i Hans Mooijs laboratorium vid Delfts tekniska universitet.
Devoret blev professor vid Yale University år 2002. Vid Yale University utvecklade Steven M. Girvin, Robert J. Schoelkopf och Devoret en typ av supraledande laddningsqubit kallad transmon. År 2009 var Devoret också pionjär inom fluxonium, vilket kan förstås som en speciell typ av fluxqubit. År 2010 utvecklade han också en kvantbegränsad mikrovågsförstärkare för avläsning och avkänning av qubits.
Devoret deltog också 2018 i ett experiment som visade att det är möjligt att avbryta och vända ett kvanthopp i en supraledande kvantprick, vilket gav nya insikter i kvantmätningars dynamik.
Från 2007 till 2012 innehade Michel Devoret professuren i mesoskopisk fysik(en) vid Collège de France där hans installationsföreläsning, "From the Atom to Quantum Machines", illustrerade sambandet mellan grundläggande kvantfenomen och framväxande kvantteknologier. Han avgick 2013.
År 2023 utnämndes han till chefsforskare för hårdvara på Google Quantum AI. År 2024 flyttade han till University of California, Santa Barbara för att tjänstgöra som professor i fysik.
|