Martin Ryle

Martin Ryle Nobelpristagare i fysik 1974
Född27 september 1918
Brighton
Död14 oktober 1984 (66 år)
Cambridge
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidChrist Church College
Trinity College
Bradfield College
Oxfords universitet
Sysselsättningfysiker, forskare
Befattning
Astronomer Royal (1972–1982)
ArbetsgivareUniversitetet i Cambridge
FöräldrarJohn Ryle
Utmärkelser
Hughesmedaljen (1954)
Royal Society Bakerian Medal (1958)
Royal Astronomical Societys guldmedalj (1964)
Guthrieföreläsning (1964)
Henry Draper-medaljen (1965)
Holweck-priset (1965)
Albert A. Michelson-medaljen (1971)
IEEE Morris N. Liebmann Memorial Award (1971)
Faraday-medaljen (1971)
Royal Medal (1973)
Brucemedaljen (1974)
Nobelpriset i fysik (1974)
Fellow of the Royal Society
Alexander Popovs guldmedalj
Knight Bachelor
Redigera Wikidata

Martin Ryle, född 27 september 1918 i Brighton, East Sussex, död 14 oktober 1984 i Cambridge, Cambridgeshire, var en brittisk radioastronom och fysiker, som utvecklade revolutionerande radioteleskop och använde dem för noggrann lokalisering och avbildning av svaga radiokällor. År 1946 var Ryle och Derek Vonberg de första att publicera interferometriska astronomiska mätningar vid radiovåglängder. Med förbättrad utrustning observerade Ryle de mest avlägsna kända galaxerna i universum vid den tiden. Han var den första professorn i radioastronomi vid University of Cambridge och grundande direktör för Mullard Radio Astronomy Observatory. Han var den tolfte Astronomer Royal från 1972 till 1982. Ryle och Antony Hewish delade på Nobelpriset i fysik 1974, det första Nobelpriset som delades ut som ett erkännande för astronomisk forskning. På 1970-talet riktade Ryle större delen av sin uppmärksamhet från astronomi till sociala och politiska frågor som han ansåg vara mer brådskande. Han var också en entusiastisk radioamatör (anropssignal G3CY).

Biografi

Martin Ryle var son till professor John Alfred Ryle och Miriam (född Scully) Ryle. Han var brorson till Gilbert Ryle, professor i filosofi vid Oxford University. Efter att ha studerat vid Bradfield College studerade Ryle fysik vid Christ Church, Oxford. År 1939 arbetade Ryle vid Telecommunications Research Establishment (TRE) med konstruktionen av antenner för luftburen radarutrustning under andra världskriget. Efter kriget fick han en stipendium vid Cavendishlaboratoriet.

Under sina tidiga år fick Ryle och hans äldre bror lektioner i snickeri hemma:498 och manuella färdigheter blev viktiga för honom under hela hans liv. Detta var både för avkoppling – han byggde båtar efter sin egen design:498  – och professionellt. I sitt radararbete under kriget, sitt radioteleskopbygge efter kriget:510  och sin sena forskning om vindkraft:517 var han en praktisk ingenjör såväl som vetenskapsman.

Ryle hade också ett livslångt intresse för segling:498  och detta matchade hans val när han på 1970-talet ändrade sitt forskningsämne från astronomi till vindkraft.:420–422

I sin ungdom blev Ryle radioamatör. Medan han fortfarande gick i skolan (Bradfield College) byggde han sin egen sändare och fick postlicens för att använda den,:498–499  med anropssignalen G3CY. Som student var han en ledande medlem i Oxford University Wireless Society (anropssignalen G3MM).

År 1936 flyttade familjen till ett hus i Cambridge som blev Ryles hem efter kriget. År 1947 gifte han sig och Rowena Palmer, och de bodde i detta hus resten av hans liv. De fick tre barn, födda 1949, 1951 och 1952. Ryle dog den 14 oktober 1984 i Cambridge. Han hyllades på ett frimärke som gavs ut 2009 som en del av en uppsättning av framstående britter. Lady Rowena Ryle dog 2013.

Karriär och forskning

Martin Ryle med en teleskopmodell

Fokus för Ryles tidiga arbete i Cambridge låg på radiovågor från solen. Hans intresse skiftade dock snabbt till andra områden, och han bestämde sig tidigt för att Cambridge-gruppen skulle utveckla nya observationstekniker. Som ett resultat var Ryle den drivande kraften i skapandet och förbättringen av astronomisk interferometri och apertursyntes, vilket banade väg för massiva uppgraderingar av kvaliteten på radioastronomiska data. År 1946 byggde Ryle den första astronomiska radiointerferometern med flera element.

Ryle vägledde radioastronomigruppen i Cambridge i produktionen av flera viktiga kataloger över radiokällor. En sådan katalog, den tredje Cambridge-katalogen över radiokällor (3C) från 1959, bidrog till upptäckten av det första kvasistjärnobjektet (kvasaren).

Medan han tjänstgjorde som universitetslektor i fysik vid Cambridge från 1948 till 1959, blev Ryle chef för Mullard Radio Astronomy Observatory 1957 och professor i radioastronomi 1959. Han valdes till ledamot av Royal Society (FRS) 1952, adlades 1966 (s. 519 av) och efterträdde Sir Richard Woolley som kunglig astronom under åren 1972 till 1982. År 1968 tjänstgjorde Ryle som professor i astronomi vid Gresham College i London.

Personlighet

Enligt ett flertal rapporter var Ryle snabbtänkande, otålig mot de som var långsammare än han själv och karismatisk.:502, 508, 510 Han var också idealistisk,:519 en egenskap han delade med sin far.:499 I en intervju:271 år 1982 sade han "Ibland känner man att man nästan borde ha en bildekal med texten 'Stoppa vetenskapen nu' eftersom vi blir smartare och smartare, men vi ökar inte visdomen som följer med det."

Han var också intensiv och oberäknelig,:327  den senare egenskapen förknippad med hans mor.:499:Folder A.20  Historikern Owen Chadwick beskrev honom som "en sällsynt personlighet, med exceptionell sinneskänslighet, rädsla och ångest, omsorg och medkänsla, humor och ilska.":Folder A.28

Krig, fred och energi

Ryle var nyutexaminerad fysiker och en erfaren radioamatör 1939, när andra världskriget bröt ut. Han spelade en viktig roll i de allierades krigsinsats och arbetade huvudsakligen med radarmotåtgärder. Efter kriget "återvände han till Cambridge med en beslutsamhet att ägna sig åt ren vetenskap, obehandlad av krigets fläckar."

På 1970-talet riktade Ryle större delen av sin uppmärksamhet från astronomi till sociala och politiska frågor som han ansåg vara mer angelägna. Med publikationer från 1976 fortsatte han, trots sjukdom fram till sin död 1984, att bedriva han ett passionerat och intensivt program om socialt ansvarsfull användning av vetenskap och teknologi. Hans huvudteman var: Varning till världen för de fruktansvärda farorna med kärnvapen, särskilt i sin pamflett Mot kärnvapenförintelsen. Kritik av kärnkraft, som i Finns det argument för kärnkraft? Forskning och främjande av alternativ energi och energieffektivitet, som korttidslagring och tillgänglighet av vindkraft. Uppmaning till ansvarsfull användning av vetenskap och teknologi. "...vi bör sträva efter att se hur de enorma resurser som nu avleds till att förstöra liv istället används till att lösa de problem som både rika - men särskilt de fattiga - länderna i världen nu står inför."

År 1983 svarade Ryle på en begäran från presidenten för den påvliga vetenskapsakademin om förslag på ämnen som skulle diskuteras vid ett möte om vetenskap och fred. Ryles svar publicerades postumt i Martin Ryles brev. En förkortad version finns i New Scientist med titeln Martin Ryles sista testamente. Brevet avslutas med "Vår klokhet har vuxit oerhört – men inte vår visdom."

Utmärkelser och erkännanden

Asteroiden 12136 Martinryle är uppkallad efter honom.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Martin Ryle, 14 oktober 2025.

Noter

  1. ↑ ”Райл Мартин”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6sq96c1, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Find a Grave, Find A Grave-ID: 21203, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Martin_RyleStore_norske_leksikon, läst: 17 oktober 2026.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, Brockhaus Enzyklopädie-ID: ryle-martin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
  7. ↑ geni.com.[källa från Wikidata]
  8. ↑ läs online, www.scientificlib.com .[källa från Wikidata]
  9. ↑ läs online, www.nasonline.org .[källa från Wikidata]
  10. ↑ läs online, www.sfpnet.fr .[källa från Wikidata]
  11. ↑ läs online, www.sciencedirect.com .[källa från Wikidata]
  12. ↑ läs online, corporate-awards.ieee.org .[källa från Wikidata]
  13. ↑ läs online, phys-astro.sonoma.edu .[källa från Wikidata]
  14. ↑ The Nobel Prize in Physics 1974, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
  15. ↑ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
  16. ↑ About Sir Martin Ryle
  17. ↑ Press release about Martin Ryle's Nobel Prize.
  18. 1 2 Oxford University Radio Society - The Early Years
  19. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 Graham-Smith, Francis (1986). ”Martin Ryle. 27 September 1918 – 14 October 1984”. Biographical Memoirs of Fellows of the Royal Society (Royal Society) 32: sid. 496–524. doi:10.1098/rsbm.1986.0016.
  20. ↑ Ryle M. (1985) "D-13:some personal memories of 24th–28th May 1944". IEE Proceedings 132 (6 October): 438–440.
  21. ↑ Longair, M. Maxwell's Enduring Legacy: a scientific history of the Cavendish laboratory. Cambridge University Press, 2016.
  22. ↑ ”Eminent Britons stamp set”. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201028181151/https://rmspecialstamps.com/collections/eminent-britons/. Läst 15 oktober 2025.
  23. ↑ Martin Ryle publications indexed by the Scopus bibliographic database. (prenumeration krävs)
  24. ↑ Obs 104 (1984) 283
  25. ↑ QJRAS 26 (1985) 358
  26. ↑ The Papers of Martin Ryle have been catalogued by Anna-K Mayer and Tim Powell, NCUACS, in 2009 and are deposited with the Churchill Archives Centre, Cambridge.
  27. ↑ Ryle, M.; Vonberg, D. D. (1946). ”Solar Radiation on 175 Mc./s”. Nature 158 (4010): sid. 339. doi:10.1038/158339b0. https://archive.org/details/sim_nature-uk_1946-09-07_158_4010/page/339. – Observations from the first multi-element astronomical radio interferometer
  28. 1 2 3 The Papers of Sir Martin Ryle at Churchill Archives Centre
  29. ↑ Williams R ed The Best of The Science Show. Nelson, 1983.
  30. ↑ Kragh, H. Cosmology and Controversy: the historical development of two theories of the universe. Princeton University Press, 1996.
  31. 1 2 3 Rowan-Robinson, M. and Rudolf, A. (1985) Martin Ryle's Letter. Menard Press.
  32. ↑ Ryle, M. Towards the Nuclear Holocaust. Menard Press, 1981.
  33. ↑ Ryle, M (1981). ”Is there a case for nuclear power?”. Electronics and Power 28 (7/8): sid. 496–500. doi:10.1049/ep.1982.0267.
  34. ↑ Anderson, M. B.; Newton, K.; Ryle, M.; Scott, P. F. (1978). ”Short-term Storage and Wind Power Availability”. Nature 275 (5679): sid. 432–434. doi:10.1038/275432a0. https://archive.org/details/sim_nature-uk_1978-10-05_275_5679/page/432.
  35. ↑ Ryle M. (1985) "Martin Ryle's Last Testament". New Scientist 105 (14 February): 36-37.
  36. ↑ ”Minor Planet Center 12136 Martinryle” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12136. Läst 16 augusti 2022.
  37. ↑ ”Winners of the Gold Medal of the Royal Astronomical Society”. Royal Astronomical Society. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110525064844/http://www.ras.org.uk/awards-and-grants/awards/268. Läst 24 februari 2011.
  38. ↑ ”Henry Draper Medal”. National Academy of Sciences. Arkiverad från originalet den 26 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130126003930/http://www.nasonline.org/about-nas/awards/henry-draper-medal.html. Läst 24 februari 2011.
  39. ↑ ”Franklin Laureate Database – Albert A. Michelson Medal Laureates”. Franklin Institute. Arkiverad från originalet den 6 april 2012. https://web.archive.org/web/20120406103546/http://www.fi.edu/winners/show_results.faw?gs=&ln=&fn=&keyword=&subject=&award=MICH+&sy=1967&ey=1997&name=Submit. Läst 14 juni 2011.
  40. ↑ ”Past Winners of the Catherine Wolfe Bruce Gold Medal”. Astronomical Society of the Pacific. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131006010258/http://www.astrosociety.org/membership/awards/pastbruce.html. Läst 24 februari 2011.

Externa länkar